2 stycken
brutalt kassa matdagar på rad. Och när jag säger så, så menar jag det verkligen. Enorma mängder mat, dålig mat..
Vill verkligen inte lyssna på folk omkring mig när de säger att mina "dåliga dagar" blir mer lindriga, om mina "bra dagar" inte är lika strikta... Men jag har väl så smått börjat inse att det kanske ligger mer vett i det än vad jag trott.... så kanske det ändå vore värt att testa..Dock är det grymt svårt att släppa taget om mitt "allt-eller-inget-tänk".. "jag har ju ändå ätit kasst..jag kan lika gärna fortsätta" MEN NEJ! idiot..
Skulle jag tappa en hundralapp skulle jag ju inte direkt kasta iväg hela plånboken med resten av innehållet bah för det.. liksom..huuuur tänker jag?!
Dessutom, hur man ser på mat, är ju det som avgör hur det påverkar oss. Ser man det som bränsle, så fungerar det som bränsle. Ser man det som tröst, så tar man till det när det behövs.. Samma sak vid stress eller uttråkning. Så jag har väl insett lite att det ligger lite djupare än just bara val av mat för min del, och lite mer i val av tillfälle. Varför väljer jag att äta när jag gör det? Hunger? Verkligen?
Visst gäller det att äta lite mer taktiskt när man är som mig, kanske äta det som mättar lite mer, kanske undvika saker som triggar igång sötsug & överätning..men mestadels handlar det om vilken anledning jag äter för och i vilka mängder, mer än just
vilken sorts
mat.
Det är nu jag borde summera och avrunda med en briljant lösning och slutsats, (liksom, din veliga brud, vart vill du komma??) men en sådan kommer nog faktiskt inte. Trots allt, det är ju bara mat. Ett lindrigt missbruk. Ett löjligt missbruk i de flestas öron. Vilket i för sig bara gör det hela värre, det gör det hela ännu mer skamfullt. Samt, mat kan du inte vara utan. De andra vanliga missbruken, tex; alkohol, rökning, droger, dem kan du leva utan. Men mat kommer du ständigt omges av och dagligen behöva hantera...
Sådärja! Lite avpratad i alla fall..
Wihuuuuu! ^^