Sofi Lindbergs ord:

Sofi Lindberg skriver i sin blogg:

"Det var länge sedan nu jag skrev något om ätstörningar, dagligen rinner det in frågor i min inkorg om just detta och så här till jul kommer alltid fler. Kanske pga att julen är matenshögtid och att julen som bör vara den bästa och mysigaste högtiden som man skall längta till och känna kärlkek till är som ett fruktat helvette för dem flesta med ätstörningar.

Spreciellt för mig som hade bullemi/matberoende julen var för mig som att släppa in en alkolist på systembolaget där alla flaskor var uppskruvade och sedan säga “du får bara smaka men inte dricka dig full” 

Den som aldrig levt i ett mathelvette kan aldrig i sin värld förstå vad det är man går igenom all den psykiska och fysiska smärta man går igenom men jag kan tänka mig att det sug jag levde med dygnet runt är något du skulle uppleva om du var utan mat och vatten i en veckas tid och sedan hamna på ett julbpord och någon säger till dig att du får bara dricka 1/2 glas julmust och äta 2 korvar.
Jag lovar du skulle vilja äta det som sags till dig oavsätt vem som jagt det, du vill det såå jääävla gärna och där börjar en kamp emellan ditt psyke och det fysiska. Kampen mellan leva eller dö slås igång i ditt nervsystem samtidigt som tankarna kämpar med all kraft dem har att du bara ska äta den där korven och dricka den där lilla julmustklunken.

I det här fallet var jag oftast du och “någon som säger till” var oftast jag själv också. Varenda jävla gång man gick till bords, innan och efter så var man fast med sina egna tankar. Helt plöttsligt försvinner det runt omkring och man blir fast med sig själv och sina tankar

-”Jag ska bara äta det och det” “jag ska göra si och så” planerat i den säkraste planen hur den skulle gå vägen. MEN det var inte bara en tanke i huvudet, det var inte bara en som fick bestämma, som jag skrev detta var en kamp ett krig emot systemet som var inställt på att ta kampen leva eller dö.
-”Du kan kräkas där” “du kan smyga undan då” “äh ta EEEEN till bara en tilll”
stred motpartnen medan något annat kämpade med all kraft de hade. -”den här gången ska jag fixa det, det ska gå, jag ska bara äta det där sedan är det bra”

Men för någon som var så sjuk i bullemi som jag var så fanns det inget “sedan är det bra” det fanns inget bra. Min kropp hade inga fysiska spärrar, mentala spärrar fanns det men dem töjdes det på för varje år. För att ni ska få en bild av hur mycket jag kunde äta under en så kallad hetsätning så har jag här tagit fram en lista som jag skrev för många årsedan efter en hetsätning bara för att jag själv skulle se hur sjuk jag var.

(gråt paous….oj detta var mer jobbigt att skriva om än jag todde men ibland vill man lixom hoppa bak i tiden och hålla om sig själv, ja nu fortsätter jag)

- 3 fullstora Pizzor ifrån en Pizzeria med 5 burkar bea sås
-2liter GB Glass vanilj
-3.tuber kolasås
-1 matlåda med spagettie och köttfärsås och ca 1/2 flaska ketchup
-2 paket ballerina kex
-5 kanelbullar
-700g godis
-4 liter läsk

När jag träffade en läkare och berättade att jag kunde äta 5 pizzor satt han där på stolen och “mmade” gjorde inte en min eller minstra gest och jag vet att jag bara satt och var arg för att han inte fattade. Det var tyst i rummet efteråt och sedan titade han upp och sa ” pp..pp .på en dag då eller…?” – Under loppet av en timme sa jag…

Det som ochså är jobbigt med en ätstörning är bristen med förståelse hos dem runt omkring, de skickar elaka blickar över bordet och slänger ur sig någon mysig kommentar och tror att det ska hjälpa. Jag tror inte jag hade behövt dem blickarna , jag hade behövt en kram."